Förvånande inlägg om privat äldreomsorg?

Regeringen aviserade idag en stopplagstifning för överföring av oskattade vinster till skatteparadis. Tittade precis på pressträffen med Larsson, Ask och Borg. Och när sistnämnde är med är det ju, som bekant, allvar. Tittade sedan på min blogg från i mars där jag skrev om att vi inte bara skulle diskutera vinst eller ej, utan om verksamheten är till salu eller drivs utan långsiktigt engagemang. Jag kan bara konstatera att frågan till slut briserade. Jag vill dock hävda att frågan var när detta skulle ske, inte om.

Lagen om offentlig upphandling, som vi i Sverige i vår nit försöker följa till punkt och pricka, är i grund och botten en pristeori. De upphandlingar som görs vägleds också i mycket stor utsträckning av priskonkurrens. Helt i överensstämmelse med teorin. Att handla saker för att pressa kostnader, exempelvis äldreomsorg, leder ofta till att entreprenören försöker pressa kostnader. Förvånande?

När verksamheter upphandlas blir de binära för entreprenören: vinner man får man fortsätta, förlorar man får man sluta. Det har gjort det närmast omöjligt för små entreprenörer att driva verksamheterna - i ett slag kan man ju bli av med hela sin verksamhet, även utan att leverera dålig kvalitet. Då måste det till större konglomerat som har råd att tappa några kontrakt och vinna andra. En alldeles utmärkt bransch för det så kallade riskkapitalet. Förvånande?

När pensionspengar, för det är det ofta, investeras i riskkapitalfonder är det med ett enkelt medskick: ge oss 2,5 gånger pengarna tillbaka inom några år. Detta krav ställs av fackföreningar, försäkringsbolag, stater. Ofta i kombination. Då kräver man en snabb värdetillväxt i sina investeringar, för snabb för långsiktig verksamhetsutveckling, men kanske bra när strukturomvandling krävs. Att det leder till en kultur för att hämta snabb värdestegring blir väl dock knappast förvånande.

Alla kedjor är komplexa när vi börjar dra i dem. Men de är inte alltid obegripliga. Och inte alltid svåra att faktiskt försöka förstå och dra i, men vi gör det ganska sällan.

Detta handlade nästan inte alls om äldreomsorg. Det är inte så mycket i debatten som faktiskt gör det heller. Privat eller offentligt är nog inte den största markören för kvaliteten på äldreboendet. Vi borde hitta nycklar för att börja utveckla verksamheterna nära de som behöver dem - patienter, äldre, i förlängningen alla vi som kanske tror att vi blir gamla och sjuka någon gång. Det kan vara lite förvånande att så lite handlar om detta.