Nationell innovationsstrategi - Maud drar igång!

På uppstartsmötet för Sveriges nationella innovationsstrategi var det en väl blandad skara som samlades för att vända och vrida på agendan. Maud Olofsson ledde och deltog i hela mötet. Atmosfären präglades, som vanligt i uppstartslägen, av försiktig optimism och stor enighet om att vi behöver samla oss för att göra något.

Utgångsläget för Sverige är relativt gott, vi kommer högt även i rankinglistorna för innovativitet. Ändå känner de flesta av oss att det är något i klimatet för innovationer som saknas. Inom hälso- och sjukvården har denna gnagande känsla funnits ett tag och byggts på. Förra året tappade vi kraftigt i kliniska prövningar, klinisk forskning är bortrationaliserad både av akademin och snöda budgetsystem, svenska nya innovationer används - men inte i Sverige. Något är på tok.

Leading Health Care startar en arbetsgrupp fokuserad på just innovation och vår ambition är att får upp sektorn på den nationella kartan: detta är en angelägenhet för oss alla! Bilfabriker behandlas som riksnyheter och får hela regeringens uppärksamhet, läget i vårdens framtidsnycklar resulterar för ofta i en notis som i jämförelse får betraktas som en gäspning. Fy på Sverige! Så kan vi inte ha det!

För det andra så är problemet faktiskt ett delat problem för alla vårdområdets aktörer. Det duger inte att bara kräva mer resurser, peka ut andras ansvar och fortsätta dispyten internt, om uttrycket tillåts. Alla måste ta sitt ansvar, vi måste våga leta bredare efter orsakerna - det är klimatet som inte är tillräckligt dynamiskt. Vi har en effektiv och kvalitativ vård - kanske är det därför som vi inte kan tolka rörelsen, det finns inga omedelbara kriser att hantera. Vänder vi blicken utanför Sverige är det dock lätt att se denna rörelse.

Vi kan åtgärda problem både i innovationssystemet - lagar, regler, styrsystem, meritsystem, förutsättnignar för samverkan osv - och i innvoationsprocesserna - att göra det lättare för olika kompetenser och aktörer att få arbeta tillsammans för att förbättra vården. Vi tänker vara med och peka ut hur, men som vanligt inte ensamma, utan tillsammans med aktörerna i vår akademiska tankesmedja. Du är förresten också inbjuden att delta!

Utvecklingsmiljarden...

Om alla vinner och vi vet exakt vad vi ska göra för att det ska bli så - då gör vi det! mer konspirationsteoretisk än så behöver man inte vara, jag tror inte att det är någon illvillig politiker eller annan beslutsfattare som bestämt sig för att vi inte ska rehabilitera långtidssjukskrivna eller ta bort all klinisk forskning eller alla kliniska prövningar.

När utvecklingen fastnar i verklighetens klister hjälper oftast inte de enkla lösningarna. När vi säger att alla vinner tror jag att vi ofta glömmer fokusera på dem som förlorar. Inte för att de nödvändigtvis kommer att bli förlorare på lite sikt, men de ser inte reultaten av förändringarna annat än som hot för sig själva. Om multimodala team ibland är bättre en en ensam läkare som behandlare så förskjuter detta faktiskt ansvar - och makt - mellan vårdprofessioner. Jag tror att många uppfattar det som negativt. När vi sparar på sjukskrivningskostnader genom snabbare reabilitering så kostar det ju för hela vården och dess huvudmän, för att om en liten tid ge intäkter hos någon helt annan del av systemet.

Här behöver vi arbeta mycket mer med att få till en förståelse för nya strukturer och processer som bättre gagnar hälsa. Det innebär att vi behöver utbildning, utveckling och samtal ute i alla verksamheter. När kommer miljarden som utfaller på dessa indikatorer?