tisdag 13 september 2011

I ersättningsmodellernas sköna värld

På Leading Health Care startade höstterminen utan inskolningstid. Uppdraget från regeringens äldresamordnare att arbeta med ersättningsmodeller för de mest sjuka äldre har rivstartat med en forskarworkshop och ett välbesökt LHC-möte. Båda dessa mynnade ut i en mångfald av perspektiv som ligger bakom det som många uppfattar som svårigheten att lösa problem med vårdberoende äldre som ramlar mellan stolarna.

Dels finns det, om inte oändligt många, men väl ett mycket stort antal olika definitioner av "de mest sjuka äldre". Dels är vi inte på det klara med vilka värden vi vill uppnå när ersättningsmodellen skall utformas. Inte heller om de modeller vi väljer leder till dessa värden. Om vi ersätter för samverkan, leder det då bara till fler möten mellan olika organisationer eller till bättre samordning kring den behövande människan?

Är det de dyraste patienterna vi vill åt? De som far mest illa? De som tappas bort i bristande koordinering? De sjukaste? Eller de näst mest sjuka, de som fortfarande pendlar till eget boende? Hur kommer vi åt dessa problem? Och hur ska alla de som arbetar i vården och omsorgen respektive de äldre själva och deras anhöriga få nytta av åtgärderna som vidtas?

Eftersom frågorna har olika utgångspunkter och i sig rymmer olika goda värden finns det inte ETT svar. Så är det när genuin osäkerhet råder. Hade det enbart varit fråga om oklarheter, där mer fakta kunde ge oss svaret, skulle vi kanske nå den perfekta modellen. Vi måste därför tillåta oss att fundera över vad som är värdefullt att uppnå och försöka balansera olika goda värden mot varandra.