Vi har länge talat mycket om skillnaden mellan vinstdrivande och icke vinstdrivande verksamheter. En distinktion som jag menar är av begränsat intresse, i likhet med diskussionen om huruvida en verksamhet drivs av en privat eller offentlig aktör.
En intressantare distinktion att fokusera på är om en entreprenör är till salu eller ej. En verksamhet ägd av en riskkapitalfond har inte ett evigt intresse som ägare, utan styrs av det som även på svenska kallas en exit-strategi. Tanken är att bidra till omstrukturering och förädla verksamheter. Så sker också. Men en effekt av detta är att man lätt föredrar fasta spelregler och inte bidrar till långsiktig omvandling av branschen. Omvandling skapar osäkerhet och sker ju i vad som ofta uppfattas som tröga processer.
Att driva ett företag ur ett försäljningsperspektiv tycks även påverka villigheten att investera i verksamheten. Lån tas ofta upp för att skapa hävstång på ägarinvesteringen snarare än att ge utrymme för nyinvestering i utrustning och kompetens. Break-even-nivån höjs när en verksamhet ska bära större räntekostnader och vi vet inte mycket om detta leder till innovation. Verksamheter drivna i annan regi än landstingens borde enligt en del teorier kunna vara mer innovativa ur patientens synvinkel, men sådana belägg har inte gått att finna på ett entydigt sätt. Vissa verksamheter är helt enkelt mer effektiva och innovativa än andra, och ibland är de offentligt drivna, ibland inte.
Kortsiktighet och ointresse för långsiktig utveckling är nog inte vägen till en mer kvalitativ och effektiv vård.
Här bloggar Leading Health Cares generalsekreterare Hans Winberg om egna och andras seminarier, minnesvärda samtal och idéer om hur vi kan skapa en mer värdefull hälso- och sjukvård. Värde skapar vi genom att utnyttja olika kompetenser och resurser – kommentera gärna!
Vill du veta mer om LHC? Kolla in www.leadinghealthcare.se
