Best practice svårt att sprida i vården?

KD:s förslag om akutvårdsgaranti är inget annat än ett slag i luften, skriver Vårdförbundets ordförande Anna-Karin Eklund tillsammans med Centerns Kenneth Johansson och Anders W Johnsson på Aftonbladet debatt den 29 januari. De argumenterar för att vårdens organisation är komplex och att exempelvis en sådan omständighet som att alltför många äldre skickas i skytteltrafik mellan särskilda boenden och akutmottagningar, eller när primärvården inte riktigt fungerar och många därför sitter i akuternas väntrum.
Sedan skriver de: ”Alla landets akutmottagningar arbetar med att hitta effektivare sätt att arbeta. Redan idag finns en mängd goda exempel på olika håll i landet. Det är en gåta för oss varför det är så svårt att få till best practices i vården.”
Jag håller med om att vårdens organisation är komplex och att olika garantier och miljarder inte löser upp alla knutarna. Men det gåtfulla med att sprida lärande i vården är inte alltid så gåtfullt. Komplext behöver inte vara lika med obegripligt. Till exempel kan en central upphandling slå sönder en lokal vårdkedja, ofta utan att det var en avsedd eller ens önskad effekt. Optimering i en dimension innebär suboptimering i en annan.
Det innebär inte att det finns några enkla, snabba lösningar. Ett problem är just det som författarna tar upp: ett bättre akutflöde påverkas inte bara av omständigheter inom akutens eller ens det aktuella sjukhusets – väggar. Ofta ligger kedjan i flera organisationer och som i fallet med äldre även hos flera huvudmän. Det innebär att förändringar kräver samverkan såväl mellan olika organisationer som uppåt och neråt i olika hierarkier. Och det är klart att en kömiljard eller liknande inte löser de problemen. Men om vårdens beslutsfattare prövar hela kedjan och ser sin egen roll visa vi andras kan kanske olika incitament ge impulser till förändring.
Men det är inte särskilt gåtfullt, möjligen är det en gåta att man inte gör hela organisationsanalysen någonstans. Genom Leading Health Care försöker vi råda bot på det – om några månader kommer en rapport om just detta.

Kan vården bli mer innovativ?

Lyssnade i morse på Jonas Berg från KI, regeringens cancerstrategisamordnare Kjell Asplund och statssekreterare Karin Johansson. Det händer mycket i svensk vård idag. Men vi har problem: med spridning av innovationer som görs, med klinisk forskning, med patienternas rätt till smidig och sömlös vård. Bland annat.

Problemen hänger i några dimensioner ihop. En dimension vi inte talar så mycket om är att framtiden redan är här - nya behandlingsformer kommer raskt av vår ökade kunskap om genomet och snart proteinerna. Men vi har fortfarande gamla modeller - inte bara för hur vi organiserar vård, utan även för hur vi organiserar forskning och spridning av resultat. I förrgår kväll lyssnade jag på Professor Laura Esserman från UCSF och Stanford. Hennes forskning - i projektet I Spy - stämmer till eftertanke. För den som lyssnade till Andrew Hessel, Pink Armys grundare, på Leading Health Cares dag i augusti i fjol, blev detta grund för en spaning: grundvalarna för hur vi ser på exempelvis cancer ser inte ut som för 10 år sedan. Det gäller hela kedjan - från upptäcktsforskning till framtagandet av mediciner och andra terapiformer såväl som hur vi gör kliniska prövningar och godkänner nya alternativ.

Vi måste tänka om vad gäller vårt system för innovationer inom life sciences. För Sverige har en utmärkt chans att fortsätta vara i täten inom forskning, utveckling och leverans av bra och säker vård. Om vi lyckas omsätta de kunskaper som redan finns och tänka om och tänka nytt. Detta tänker jag bära med mig till Maud Olofsson på Innovationsstrategidagen om några veckor.