LHC back in blog...

Det var ett tag sedan jag skrev på LHC-bloggen. I botten finns en ambivalent inställning till de sociala medierna, det ska jag villigt erkänna. Men också ett idogt arbete med att utveckla kunskapsgrunden som LHC vilar - och ska vila - på. Förra året kom inget blogginlägg, däremot 12 rapporter och några inlagor till myndighetsutredningens betänkande "Gör det enklare!" och en bilaga till den nationella strategin för sällsynta sjukdomar. Alla skrifter vi publicerar hittar du här: http://leadinghealthcare.se/sidor/pubpress/publikationer.aspx.

Det rör sig ganska mycket i både välfärdsdebatten i allmänhet och sjukvårds- och omsorgsdebatten. Och vi är med, därför skjuter jag min egen ambivalenta, kanske lite gammalmodiga, inställning till olika medier i sank och tar nya tag. Vem vet, snart kanske LHC har samma genomslag som Zarembas DN-serie? Innerst inne tycker jag att det vore bra. För med alla våra ansträngningar har vi lyckats bredda deltagandet i våra aktiviteter i både partner- och forskarnätverk. Vi är ju vår mission: det är kombinationen av olika kunskaper och resurser som skapar värde.

 En lördag som denna sitter jag och förbereder nytt rapportsläpp på torsdag i nästa vecka, därtill Uppdrag Välfärds första, om upphandling och kundval. Se: http://uppdragvalfard.se. Innan dess ska LHCs kansli tillbringa tre dagar i London med flera spännande möten med både tankesmedjor lika vår egen (kanske något äldre...) och olika grupper i parlamentet och NHS Confederation. När det gäller utmaningar och våra försök att integrera vårdens olika delar har vi mycket gemensamt.

Förvånande inlägg om privat äldreomsorg?

Regeringen aviserade idag en stopplagstifning för överföring av oskattade vinster till skatteparadis. Tittade precis på pressträffen med Larsson, Ask och Borg. Och när sistnämnde är med är det ju, som bekant, allvar. Tittade sedan på min blogg från i mars där jag skrev om att vi inte bara skulle diskutera vinst eller ej, utan om verksamheten är till salu eller drivs utan långsiktigt engagemang. Jag kan bara konstatera att frågan till slut briserade. Jag vill dock hävda att frågan var när detta skulle ske, inte om.

Lagen om offentlig upphandling, som vi i Sverige i vår nit försöker följa till punkt och pricka, är i grund och botten en pristeori. De upphandlingar som görs vägleds också i mycket stor utsträckning av priskonkurrens. Helt i överensstämmelse med teorin. Att handla saker för att pressa kostnader, exempelvis äldreomsorg, leder ofta till att entreprenören försöker pressa kostnader. Förvånande?

När verksamheter upphandlas blir de binära för entreprenören: vinner man får man fortsätta, förlorar man får man sluta. Det har gjort det närmast omöjligt för små entreprenörer att driva verksamheterna - i ett slag kan man ju bli av med hela sin verksamhet, även utan att leverera dålig kvalitet. Då måste det till större konglomerat som har råd att tappa några kontrakt och vinna andra. En alldeles utmärkt bransch för det så kallade riskkapitalet. Förvånande?

När pensionspengar, för det är det ofta, investeras i riskkapitalfonder är det med ett enkelt medskick: ge oss 2,5 gånger pengarna tillbaka inom några år. Detta krav ställs av fackföreningar, försäkringsbolag, stater. Ofta i kombination. Då kräver man en snabb värdetillväxt i sina investeringar, för snabb för långsiktig verksamhetsutveckling, men kanske bra när strukturomvandling krävs. Att det leder till en kultur för att hämta snabb värdestegring blir väl dock knappast förvånande.

Alla kedjor är komplexa när vi börjar dra i dem. Men de är inte alltid obegripliga. Och inte alltid svåra att faktiskt försöka förstå och dra i, men vi gör det ganska sällan.

Detta handlade nästan inte alls om äldreomsorg. Det är inte så mycket i debatten som faktiskt gör det heller. Privat eller offentligt är nog inte den största markören för kvaliteten på äldreboendet. Vi borde hitta nycklar för att börja utveckla verksamheterna nära de som behöver dem - patienter, äldre, i förlängningen alla vi som kanske tror att vi blir gamla och sjuka någon gång. Det kan vara lite förvånande att så lite handlar om detta.

Att fånga det komplexa är svårt. Det måste vi försöka ändå. Men styrsystem som leder till oändliga diskussioner av styrsystem, är inte lika bra som styrsystem som leder till samtal om verksamheters komplexa natur.

I alla fall inte om vi vill påverka det som sker i verksamheten. Alltså människorna som ger oss vår vård och omsorg. 

Nu har första arbetsrapporten gått in till Äldresamordnaren.

I ersättningsmodellernas sköna värld

På Leading Health Care startade höstterminen utan inskolningstid. Uppdraget från regeringens äldresamordnare att arbeta med ersättningsmodeller för de mest sjuka äldre har rivstartat med en forskarworkshop och ett välbesökt LHC-möte. Båda dessa mynnade ut i en mångfald av perspektiv som ligger bakom det som många uppfattar som svårigheten att lösa problem med vårdberoende äldre som ramlar mellan stolarna.

Dels finns det, om inte oändligt många, men väl ett mycket stort antal olika definitioner av "de mest sjuka äldre". Dels är vi inte på det klara med vilka värden vi vill uppnå när ersättningsmodellen skall utformas. Inte heller om de modeller vi väljer leder till dessa värden. Om vi ersätter för samverkan, leder det då bara till fler möten mellan olika organisationer eller till bättre samordning kring den behövande människan?

Är det de dyraste patienterna vi vill åt? De som far mest illa? De som tappas bort i bristande koordinering? De sjukaste? Eller de näst mest sjuka, de som fortfarande pendlar till eget boende? Hur kommer vi åt dessa problem? Och hur ska alla de som arbetar i vården och omsorgen respektive de äldre själva och deras anhöriga få nytta av åtgärderna som vidtas?

Eftersom frågorna har olika utgångspunkter och i sig rymmer olika goda värden finns det inte ETT svar. Så är det när genuin osäkerhet råder. Hade det enbart varit fråga om oklarheter, där mer fakta kunde ge oss svaret, skulle vi kanske nå den perfekta modellen. Vi måste därför tillåta oss att fundera över vad som är värdefullt att uppnå och försöka balansera olika goda värden mot varandra.

Almedalen tisdag: Innovation

Hade förmånen att få moderera en mycket klok panel på tisdagen. Professor Johan Calltorp presenterade en OECD-rapport om innovationer i hälsosystem och gav exempel på lösningar i framkant. Ett sådant är Intermountain Health i Utah. Det blir en intressant diskussion när vi talar globala demografiska och finansiella utmaningar samtidigt som vi talar verksamhetsledning. diskussionen blir väldigt glokal.

Per Båtelsson konstaterade att de privata initiativen förvisso räknat bättre och därmed kanske bidragit med effektivitet, men de riktigt kreativa innovationerna har uteblivit. Kanske är det så att vi använt de nationella reformgreppen för att ringa in och skapa nya aktörer. Men att vi fortfarande inte lyckats ringa in och skapa vårdprocesser. Toivo Heinsoo och Håkan Wittgren visade prov på att det finns grund för ett stort mått av nytänkande.

Just Intermountain är ett exempel på ett kliniskt (läs: på golvet) inriktat dokumentations- och standardiseringssystem. Där varje standard kan ändras från golvet. Nationella riktlinjer är då inte hela lösningen, en stor verksamhetsomdaning krävs också. Som är parad med ändringar i ersättnings- och styrningsmodeller. Vi kanske både ska ringa in vilka som ska vara aktörer i systemet och det vill få ut av dem som patienter och medborgare. Klarar vi att tänka både vertikalt och horisontellt?

Almedalen måndag: Politikermöte på framtidsnivå

Lyssnade till MUFs Erik Bengtzboe och SSUs Jytte Guteland som pratade om huruvida valet 2014 blir ett vårdval. Om det vet vi inte mer efter en timmes debatt.

Men vi vet att det finns en insikt om att vi har en utmaning att både utvecklas och att göra det på ett ekonomiskt hållbart sätt. Problemen är organisatoriska - i den övergripande politiska styrningen såväl som i hur vi nyttjar vårdens personal. Men lösningarna verkar begränsade till det medicinskt tekniska: mer klinisk forskning, mer tid för läkarna och annat vi hört förr.

Jag väntar på kraven om forskning i vardagen om hur vi organiserar oss, hur vi styr med ersättningssystem, hur vi leder och utvecklar en verksamhet som tar tillvara vårdens olika kompetenser och professioner. När kommer dom?

En sådan forskning finns och kan förmeras. Leading Health Care rekryterar nu fler forskare som vill bidra.

Mot Almedalen

Veckan efter midsommar har blivit något av en berg- och dalbana. Mängder av aktiviteter ska avslutas, samtidigt som årets Almedalsveckan skall förberedas.

I år möter du Leading Health Care på tre seminarier:
1. Health Sector Innovation and Partnership: Policy Responses to the New Economic Context. Tisdagen den 5 juli kl.10.45-12.00 på Wisby Strand Congress & Event (lokal: Lojsta). Arrangör: Lif- de forskande läkemedelsföretagen. Generalsekreterare Hans Winberg är moderator.
2. Vinst eller nitlott? - Styrs cancervården så att patienterna får livsförlängande behandling? Tisdagen den 5 juli, kl 13,00-13,50, Almedalens Hotell, arrangör: SANOFI. Biträdande Generalsekreterare Jon Rognes presenterar en rapport om organisering av prostatacancerpatienter.
3. Använd eHälsa för att nå de politiska målen för vården! Onsdagen den 6 juli kl. 13.00-13.45 på Banken, Mellangatan 18. Arrangörer: Socialdepartementet och CeHis. Generalsekreterare Hans Winberg deltar i panelen.

LHC har även fått två spännande uppdrag inför hösten. För Äldresamordnaren ska vi påbörja ett arbete för att ta fram nya ersättningsmodeller för insatser kring de mest sjuka äldre. Vi ska också skriva ett underlag för Utredningen om översyn av de statliga verksamheterna inom vård- och omsorgssystemet.

Men först ska vi alltså åter till det vackra Visby för en intensiv Almedalsvecka. Till detta återkommer jag under veckan.