Almedalen måndag: Politikermöte på framtidsnivå

Lyssnade till MUFs Erik Bengtzboe och SSUs Jytte Guteland som pratade om huruvida valet 2014 blir ett vårdval. Om det vet vi inte mer efter en timmes debatt.

Men vi vet att det finns en insikt om att vi har en utmaning att både utvecklas och att göra det på ett ekonomiskt hållbart sätt. Problemen är organisatoriska - i den övergripande politiska styrningen såväl som i hur vi nyttjar vårdens personal. Men lösningarna verkar begränsade till det medicinskt tekniska: mer klinisk forskning, mer tid för läkarna och annat vi hört förr.

Jag väntar på kraven om forskning i vardagen om hur vi organiserar oss, hur vi styr med ersättningssystem, hur vi leder och utvecklar en verksamhet som tar tillvara vårdens olika kompetenser och professioner. När kommer dom?

En sådan forskning finns och kan förmeras. Leading Health Care rekryterar nu fler forskare som vill bidra.

Mot Almedalen

Veckan efter midsommar har blivit något av en berg- och dalbana. Mängder av aktiviteter ska avslutas, samtidigt som årets Almedalsveckan skall förberedas.

I år möter du Leading Health Care på tre seminarier:
1. Health Sector Innovation and Partnership: Policy Responses to the New Economic Context. Tisdagen den 5 juli kl.10.45-12.00 på Wisby Strand Congress & Event (lokal: Lojsta). Arrangör: Lif- de forskande läkemedelsföretagen. Generalsekreterare Hans Winberg är moderator.
2. Vinst eller nitlott? - Styrs cancervården så att patienterna får livsförlängande behandling? Tisdagen den 5 juli, kl 13,00-13,50, Almedalens Hotell, arrangör: SANOFI. Biträdande Generalsekreterare Jon Rognes presenterar en rapport om organisering av prostatacancerpatienter.
3. Använd eHälsa för att nå de politiska målen för vården! Onsdagen den 6 juli kl. 13.00-13.45 på Banken, Mellangatan 18. Arrangörer: Socialdepartementet och CeHis. Generalsekreterare Hans Winberg deltar i panelen.

LHC har även fått två spännande uppdrag inför hösten. För Äldresamordnaren ska vi påbörja ett arbete för att ta fram nya ersättningsmodeller för insatser kring de mest sjuka äldre. Vi ska också skriva ett underlag för Utredningen om översyn av de statliga verksamheterna inom vård- och omsorgssystemet.

Men först ska vi alltså åter till det vackra Visby för en intensiv Almedalsvecka. Till detta återkommer jag under veckan.

Är det banalt att vara begriplig?

Lyssnade igår på några av flödesprojekten på Karolinska Universitetssjukhuset. En av förmånerna med att sitta i styrelsen för detta fina sjukhus.

Genomgående bad alla om ursäkt för att åtgärderna - som bevisligen skapar mer arbetsro och tillfredställelse för personal och patienter - kan synas banala. Det är ju inga konstigheter vi pratar om: tala med varandra oftare och mer strukturerat, fundera över vad som blev bra eller mindre bra och försöka göra något av lärdomarna och vara uppmärksamma på andra.

Men det är svårt att genomföra, tar tid och kräver uthållighet.

Det sista gäller i och för sig diskussioner av hur vi ska mäta kostnadsytterfall i DRG-systemet, när kurvan för ersättning ska knixas sår att vi inte gör för lite eller för mycket och andra modelldiskussioner vi ofta för, men då är det ingen som ler i mjugg och ursäktar sig för att det är banalt.

Borde det inte vara tvärtom?

Att patienter är olika - är det ojämlikt?

Ojämlik vård är ett ständigt aktuellt och viktigt ämne. Olika undersökningar presenterar hela tiden nya belägg för att vården ser olika ut för olika patienter - med olika resultat. Orsaksjakten är därmed i full gång. Socioekonomi - nästan alltid. Geografi - javisst. Olika krav på evidens i olika landsting - ofta, mer svårdebatterat. Skillnader i ersättningssystem - ja, men ganska likt evidens, faktiskt ofta besläktat. Listan kan göras längre. Ändå kommer sällan vårt sätt att organisera vård upp som en stor förklaring. Låt mig förklara vad jag menar.

Eftersom jag definitivt inte är något fan av skillnader i vårdresultat, brukar jag ofta fundera på orsakerna till att olika patienters resa kan se så annorlunda ut genom vårdens system. Så drog jag mig till minnes en diskussion i Almedalen jag hade förmånen få ha med Dorotea Bromberg. Ständigt dynamisk undrade hon om jag visste någon som kunde skriva en bok efter den amerikanska förlagan The Smart Patient. Javisst sa jag, om jag får skriva om det smarta systemet som behandlar varje patient som vore hon smart, medicinskt kompetent och rikt utrustad med kontakter. För om systemet vore designat mer åt det hållet skulle våra ojämlika förutsättningar som patienter något kunna suddas ut. Då måste vi tänka i patient och inte i produktionsresurser. I resultat, inte förbrukning.

Det perfekta systemet finns inte. Men i dagens system har vårt fokus kantrat till att hålla budgeten och mota kostnadsökningar i grind. Priset för dena kantring är ganska högt. Och resultaten för olika patienter ganska ojämlikt. Men alla kan inte bli bäst på att ta sig genom vården. Vi måste därför ställa om vårt fokus så vi kan kommunicera kreativt över gränser och ständigt utvecklas och ta till oss nya, bättre metoder.

Vi måste hitta ett nytt sätt att organisera oss på. Och om bokfrågan återkommer - ja, snart är det dags för bestsellern The Smart Health System!

Till salu eller ej?

Vi har länge talat mycket om skillnaden mellan vinstdrivande och icke vinstdrivande verksamheter. En distinktion som jag menar är av begränsat intresse, i likhet med diskussionen om huruvida en verksamhet drivs av en privat eller offentlig aktör.

En intressantare distinktion att fokusera på är om en entreprenör är till salu eller ej. En verksamhet ägd av en riskkapitalfond har inte ett evigt intresse som ägare, utan styrs av det som även på svenska kallas en exit-strategi. Tanken är att bidra till omstrukturering och förädla verksamheter. Så sker också. Men en effekt av detta är att man lätt föredrar fasta spelregler och inte bidrar till långsiktig omvandling av branschen. Omvandling skapar osäkerhet och sker ju i vad som ofta uppfattas som tröga processer.

Att driva ett företag ur ett försäljningsperspektiv tycks även påverka villigheten att investera i verksamheten. Lån tas ofta upp för att skapa hävstång på ägarinvesteringen snarare än att ge utrymme för nyinvestering i utrustning och kompetens. Break-even-nivån höjs när en verksamhet ska bära större räntekostnader och vi vet inte mycket om detta leder till innovation. Verksamheter drivna i annan regi än landstingens borde enligt en del teorier kunna vara mer innovativa ur patientens synvinkel, men sådana belägg har inte gått att finna på ett entydigt sätt. Vissa verksamheter är helt enkelt mer effektiva och innovativa än andra, och ibland är de offentligt drivna, ibland inte.

Kortsiktighet och ointresse för långsiktig utveckling är nog inte vägen till en mer kvalitativ och effektiv vård.

Nationell innovationsstrategi - Maud drar igång!

På uppstartsmötet för Sveriges nationella innovationsstrategi var det en väl blandad skara som samlades för att vända och vrida på agendan. Maud Olofsson ledde och deltog i hela mötet. Atmosfären präglades, som vanligt i uppstartslägen, av försiktig optimism och stor enighet om att vi behöver samla oss för att göra något.

Utgångsläget för Sverige är relativt gott, vi kommer högt även i rankinglistorna för innovativitet. Ändå känner de flesta av oss att det är något i klimatet för innovationer som saknas. Inom hälso- och sjukvården har denna gnagande känsla funnits ett tag och byggts på. Förra året tappade vi kraftigt i kliniska prövningar, klinisk forskning är bortrationaliserad både av akademin och snöda budgetsystem, svenska nya innovationer används - men inte i Sverige. Något är på tok.

Leading Health Care startar en arbetsgrupp fokuserad på just innovation och vår ambition är att får upp sektorn på den nationella kartan: detta är en angelägenhet för oss alla! Bilfabriker behandlas som riksnyheter och får hela regeringens uppärksamhet, läget i vårdens framtidsnycklar resulterar för ofta i en notis som i jämförelse får betraktas som en gäspning. Fy på Sverige! Så kan vi inte ha det!

För det andra så är problemet faktiskt ett delat problem för alla vårdområdets aktörer. Det duger inte att bara kräva mer resurser, peka ut andras ansvar och fortsätta dispyten internt, om uttrycket tillåts. Alla måste ta sitt ansvar, vi måste våga leta bredare efter orsakerna - det är klimatet som inte är tillräckligt dynamiskt. Vi har en effektiv och kvalitativ vård - kanske är det därför som vi inte kan tolka rörelsen, det finns inga omedelbara kriser att hantera. Vänder vi blicken utanför Sverige är det dock lätt att se denna rörelse.

Vi kan åtgärda problem både i innovationssystemet - lagar, regler, styrsystem, meritsystem, förutsättnignar för samverkan osv - och i innvoationsprocesserna - att göra det lättare för olika kompetenser och aktörer att få arbeta tillsammans för att förbättra vården. Vi tänker vara med och peka ut hur, men som vanligt inte ensamma, utan tillsammans med aktörerna i vår akademiska tankesmedja. Du är förresten också inbjuden att delta!

Utvecklingsmiljarden...

Om alla vinner och vi vet exakt vad vi ska göra för att det ska bli så - då gör vi det! mer konspirationsteoretisk än så behöver man inte vara, jag tror inte att det är någon illvillig politiker eller annan beslutsfattare som bestämt sig för att vi inte ska rehabilitera långtidssjukskrivna eller ta bort all klinisk forskning eller alla kliniska prövningar.

När utvecklingen fastnar i verklighetens klister hjälper oftast inte de enkla lösningarna. När vi säger att alla vinner tror jag att vi ofta glömmer fokusera på dem som förlorar. Inte för att de nödvändigtvis kommer att bli förlorare på lite sikt, men de ser inte reultaten av förändringarna annat än som hot för sig själva. Om multimodala team ibland är bättre en en ensam läkare som behandlare så förskjuter detta faktiskt ansvar - och makt - mellan vårdprofessioner. Jag tror att många uppfattar det som negativt. När vi sparar på sjukskrivningskostnader genom snabbare reabilitering så kostar det ju för hela vården och dess huvudmän, för att om en liten tid ge intäkter hos någon helt annan del av systemet.

Här behöver vi arbeta mycket mer med att få till en förståelse för nya strukturer och processer som bättre gagnar hälsa. Det innebär att vi behöver utbildning, utveckling och samtal ute i alla verksamheter. När kommer miljarden som utfaller på dessa indikatorer?